Gå till innehållet

Digitalt lärande i småbarnspedagogiken innebär inte längre en separat digi-stund då apparaterna tas fram. I projektkommuner inom Nylitteracitet anser man att digitala verktyg kan vara en naturlig del av vardagen, som berikar pedagogiken. Den här artikeln presenterar tips och god praxis från Orimattila och Riihimäki.

Motion och barnens egna projekt i Orimattila

Koordinator Hanna Katajarinne berättar hur man i DigiLaukka-projektet har prövat digimotion på olika sätt. Med iPads egen videofunktion och Reversemovie-appen har man utforskat hur hopp och kullerbyttor ser ut i slow motion eller bakåt. Vardagen kan berikas med det digitala ibland på ett enkelt sätt: på ett dagis tog man en färgglad tavelram med på skogspromenaden och barnen fick ta porträtt i en gyllene ram.

Ett av de mest framgångsrika experimenten i Orimattila är barnens egna Teams varje vecka. Tillsammans har man förundrats över distanskontakten till andra grupper, hur man ser ut i kameran, och mycket mer. Ibland finns ordnat program och besök, till exempel då en brandman besökte barnen på distans på 112-dagen.

Katajarinne ger ännu ett exempel på hur det digitala kan bli en del av vardagen på dagis. Barnen fick vara med och planera aktiviteterna när de röstade prinsessor och riddare till årets tema. Temat har präglat dagisverksamheten under hela året. Digitalitet kombinerades med riddare och prinsessor när barnen gjorde en skattkarta på ett rutnät, som de sedan använde för att programmera Bee-bot -robotar att hitta skatten.

Det bästa tipset i Riihimäki är kamerapennametoden

Enligt projektarbetaren Silja Takala är kamerapennametoden lätt att införa i småbarnspedagogiken. I Riihimäki har personalen fått utbildning i metoden, men utbildning finns också fritt tillgänglig på nätet. (Denna utbildning finns enbart på finska, men du hittar uppgifter på svenska i IKT-pedagog Björn Bergvalls blogg.) I metoden används video eller bilder för att producera handling och uttrycka tankar, och kameran används istället för att skriva med en penna – därav namnet på metoden. Bilder och videor varken redigeras eller sparas, så inga speciella färdigheter krävs. Metoden består av två delar, en beskrivningsuppgift och en visningsuppgift. Barnen tar bilder relaterade till ett specifikt ämne, varefter de får se andras resultat. Alla bilder diskuteras. Samarbete är viktigt när man arbetar med metoden, uppgifterna görs alltid i grupp.

Takala berättar om ett bra tips som kom i utbildningen: om det inte finns tillräckligt med utrustning kan du fråga vårdnadshavarna om de har gammal utrustning hemma. I Riihimäki har man börjat samla in gamla smarttelefoner som barn kan använda för kamerauppgifter. Gällande annan utrustning säger Takala att barnsurfplattor köps in till dagis, medan Chromebooks har köpts in för att användas av familjedagvårdare.

Säkerhet och applikationer

Naturligtvis kan inte vilka trevliga applikationer som helst tas i bruk i småbarnspedagogiken. Takala nämner ett exempel: om man vill göra en digibok med barnens bilder i någon applikation, måste bilderna laddas upp till applikationens server och det är nödvändigt att överväga om bilderna är säkra där. Frågor relaterade till dataskydd av applikationer innebär mycket arbete i kommuner: vad är säkert och lämpligt, med tanke på syftet med och målen i planen för småbarnspedagogiken? Varje kommun fattar sina egna, självständiga beslut om de applikationer som används i undervisningen. Det kan finnas stora skillnader i dessa policyer mellan kommuner. Samma frågor om dataskydd uppstår även vid kontakt med vårdnadshavare, som ofta också vill se dokumentation av barns arbeten och vardag.

Text av: Leena Pylkkö, KAVI

P.S. Utbildningsanordnaren, det vill säga kommunen, bedömer nivån på dataskydd och säkerhet för lärapplikationer, kommunikationsverktyg, sociala medietjänster och digitala spel samt om de kan användas i undervisningen eller som kommunikationsverktyg. Utbildningsstyrelsen och Nationella audiovisuella institutet KAVI uttalar sig alltså inte om lämpligheten för pedagogiskt bruk av de i applikationer som nämnts i artikeln. Du hittar mer information om utbildningsanordnarens ansvar på Utbildningsstyrelsens hemsida.